Den sjunde januari detta år skrev jag på denna blogg "Är det något löfte som jag har i år så är det att plocka fram kameran och fånga ögonblick." Detta vet jag dock inte om jag lyckades uppfylla till 100%men jag är säker på att jag fotat mer i år än vad jag gjorde 2013.
Tänkte att detta får bli tjugohundrafjortons top tre moments.
Tog körkortet. Efter världens mest nervösa dag. Den trettonde februari körde jag upp, floppade men lyckades ändå få godkänt. Hur skönt.
Tog studenten såklart. Bästa sista dagarna i mitt liv. Alltså vill ta om studenten om och om igen.
Åkte till Stockholm för andra gången detta år och fick se mina pojkar uppträda live för första gången. Platserna sög men jag hade så himla kul och alltså jag insåg just att jag vill fara på ullevi och se dem, men det är förmodligen försent. Fan.
2014 började som det bästa året, är så himla lycklig över ovannämnda saker. Mot slutet av sommaren och hösten dock så har allt gått väldigt trögt. Förhoppningsvis kommer det hela vända igen i början av detta år. Kanske far till bråvalla med Elin och Linnea också, så där har jag något att se fram emot och så kanske blir jag umeå-bo någon gång i september? (Vill verkligen att 2015 ska bli bra, även om två av mina bästa vänner åker iväg till två olika länder på obestämd tid. Don't cry lol.)
Julen är i princip över nu och allt bara svishade förbi. Firade julafton i Älvsbyn med moster, morbror och bonuskussen och jag är så nöjd med allt jag gav och allt jag fick! Juldagen spenderade i princip i pyjamas hela dagen. Gjorde basically inget förutom att Sofia kom på kvällen och jag gav henne en liten grej eftersom hon far till Amerika snart. Igårkväll var jag med mina systrar plus Johan och Tommy och vi käkade mat, spelade spel och hade jättetrevligt. Idag gick jag och Emma på stan i hopp om att hitta lite smått och gott till nyårsoutfiten.
1. Fira lilla julafton med tjejerna. Fick en jättefin skylt av Mallan och Linnea fick ett sällskapsspel av mig.
2. Trivs superbra på comcentret.
3. Igår umgicks vi alla tjejer en sista gång. Vi spelade brainstorm, såg paradise hotel, lejdade oss framför kameran och några tårar blev det. Malin far ju till usa i tre veckor, imorgon och när hon kommer tillbaka har både Sofia och Agnes lämnat landet för en lång tid framöver.
Kan inte riktigt ta till mig att vi inte kommmer kunna vara full styrka förrän om ett år. Alltså fyfan vad jag älskar er tjejer.
4. Firat både Linnea och Elise som fyllt 19. For till Luleå på fredagkvällen och hängde i hennes lägga och på söndagen hade Linnea hyrt bion. På kvällen bjöds det på fika hos Lundström herself.
Det är kallt ute, men det är kallare i ditt hjärta.Det var ingenting du önskade. På något sätt blev det bara så.
Runt dig på gatorna ser du tiggare. Människor som sträcker ut en hand, klädda i flera lager av smutsiga kläder som tittar på dig med en vädjan att få lite av det som är ditt. Så såg det här landet inte ut förut.
Du tittar på dem men du fylls inte av en vilja att hjälpa, snarare av förakt.
De är inte de enda som lider.
Din egen ekonomi är inte vad den har varit, få människors är det.
Det har varit ett par tuffa år, inte bara här, i hela Europa. Ekonomier har raserats. Länder är i kaos. Arbetslösheten rekordhög. Varken vård, skola eller omsorg är vad den kunde vara. Vem ska hjälpa?
Du tänker på partiet, på ledaren.
Han är karismatisk. Du gillar det. Han säger sanningar, obekväma sanningar, som andra politiker inte vågar säga högt.
Till en början röstade du inte på honom. Ganska få gjorde det. De var en liten grupp, fyrtio personer.
Men han är vältalig. Välklädd. Du vet att hans parti härstammar ur något en smula smutsigt, men du tänker att då var då och nu är nu.
Han pratar om människor som inte borde vara här. Människor som inte är som du.
Han ser samhället, han ser problemen, och han har en lösning. Han pratar inte om alla invandrare, bara en viss sort. Du vet vilka han menar. Bråkstakarna. Du har känt lite samma sak. Kanske ditt liv skulle bli bättre om de försvann?
Du funderar på att lägga din röst på honom i valet. Du är inte ensam.
Han och partiet får en bra bit över tio procent. Han fortsätter prata. Fler och fler lyssnar. När det blir lite för skarpt läge backar han, plockar fram sina närmaste män. De får säga de mest obekväma sanningarna: att partiet handlar om en enda sak. Främlingarna som måste bort.
Till sist bestämmer du dig. Det är dags. Även du röstar på honom. Du känner dig lite stolt. Du vill förändra, förbättra. För dig och de dina. Röra om i grytan.
En enda röst. Din.
Du vill att den ska vara avgörande.
Det är den. Din röst får oerhörda konsekvenser.
Året är 1932 och den här gången får NSDAP, Nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet, 37 procent av rösterna och blir därmed Tysklands största parti.
Carina Bergfäldt, Aftonbladet.
Det är december. Jag har fått öppna fyra luckor i min kalender. Börjar på telemäklarna på måndag sedan får vi se om jag får fortsatt där, har nästan gjort klart alla julklappsköp förutom till pappa och det är snart jul. Jag ser fram emot denna jul väldigt mycket, vet inte varför, har bara en sån himla julkänsla. Ikväll ska jag se någon julig film, typ elf, med lite pepparkakor och glögg because why not.
