a year in the making

Ungefär ett år sedan har gått sedan dessa bilder togs. Jag tog dom när 9D hade våran så kallade "Klassens kväll" vilket var något av det sista vi gjorde med den klassen. Klassen som jag gått med och känt ända sedan vi var sex år. Efter detta tog vi examen och våra sista dagar som 9D var över.
Sommaren 2011 var en av de bästa sommrarna dittills (självklart ska sommaren 2012 bli ännu bättre!). Vädret var perfekt, jag umgicks med mina vänner och jag fick pröva på mitt allra första sommarjobb och sedan få min allra första lön.
Hösten kom och nu var det inte längre mindre än en kilometer till skolan. Det var inte heller de välkända lärarna som hälsade en välkommen efter några månaders paus. Den här gången var det början på det vuxna livet. Det var strömbackaskolan, en ny klass, nya lärare och ett helt nytt tempo. Som ni säkert vet så valde jag att studera samhällsprogrammet och jag har aldrig varit så nöjd med mitt val.
Jag hamnade i en superbra klass, SA1B och ämnena passade mig perfekt. Ja, det var ungefär som en fortsättning på högstadiet fast ändå inte alls likadant. Tempot var högre och nivån hade trampats upp, men jag trivdes och det gör jag fortfarande.
Detta år har gått otroligt fort, samtidigt som året har innehållet mycket mer än de senare åren. Jag träffade nya underbara vänner och jag kan inte förstå hur vi kunde gå på samma skola som Elin och Linnea utan att prata med varandra ett dugg.
En hel del problem, beslut och drama som jag inte var van vid dök också upp men jag hade turen att ha mina vänner vid min sida som kunde stötta mig.
Och nu undrar ni säkert vart jag vill komma med allt detta? Varför jag skriver en hel novell (okej inte riktigt) om detta.
Jo, jag har insett att ju äldre man blir ju fortare går tiden. Det känns som om det var igår när jag och Sofia gick flera varv runt Jowahuset i stan för att leta efter just... Jowahuset. Det känns som att det var igår när jag, Matilda och Sofia körde moped ända till renöhamn. Och det känns som att det var igår när jag spenderade mina första sommarlovsveckor i munkviken med världens härligaste konfagäng.
Det jag försöker säga är att tiden går så sjukt fort och att ni, jag, alla borde ta vara på varenda ögonblick i erat liv. Speciellt när ni börjar på eran gymnasietid för det var där allting spurtade iväg för mig!
Ursäkta för denna långa "novell" men jag kände att jag var tvungen att skriva av mig lite grann.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0